Författarens kommentar
Andningsmönster (näsandning kontra munandning) och nappanvändning är två separata ämnen som var för sig har studerats ingående, men ett möjligt samband mellan andningssätt och nappanvändning är fortfarande till stor del outforskat.
Den här artikeln diskuterar den relativt begränsade evidens som finns tillgänglig, tillsammans med observationer, åsikter och teorier om möjliga samband. Där ett samband är plausibelt men inte bevisat kommer detta att anges tydligt.
Introduktion
Näsandning är den primära andningsvägen under normala förhållanden. Friska nyfödda och små spädbarn andas därför i första hand genom näsan i vila. Näsan värmer, fuktar och filtrerar inandningsluften innan den når lungorna [1]. Munandning är en sekundär andningsväg som i allmänhet förekommer vid gråt eller när luftflödet genom näsan är begränsat.
Andningssättet kan vara särskilt viktigt under barndomen, eftersom det kan påverka käkar, tandbågar och omgivande muskler medan dessa utvecklas. Ihållande munandning har associerats med utvecklingsförändringar såsom smal gom, posteriort korsbett, ökad ansiktshöjd och vissa käkrelationer av klass II. Detta är dock fortfarande ett samband och inte en fastställd orsak. Det är inte definitivt känt om munandning bidrar till dessa förändringar eller utvecklas parallellt med dem [2].
Näsandning är ett ämne som diskuteras mycket och har blivit populärt på sociala medier. Betydelsen av näsandning är dock inget nytt fenomen utan har länge uppmärksammats i många kulturer. På 1800-talet beskrev konstnären och resenären George Catlin hur mödrar i vissa nordamerikanska urfolkssamhällen försiktigt slöt sina barns läppar efter matning och under sömn för att uppmuntra näsandning i syfte att skydda hälsan [3].
Det är dock viktigt att påpeka att det inte finns evidens för att man genom att manuellt stänga ett barns mun etablerar näsandning eller förebygger sjukdom. Ett barns mun ska aldrig hållas stängd med tvång.
Nappar tillfredsställer spädbarnets naturliga sugreflex. De kan ge tröst, hjälpa barnet att komma till ro och minska oro. Nappanvändning när barnet somnar är också associerad med en lägre risk för plötslig spädbarnsdöd (SIDS), även om mekanismen bakom detta fortfarande är oklar [4].
Öppen mun eller munandning?
Tillfällig munandning är vanligt, till exempel när barn gråter, äter eller är förkylda.
Habituell munandning är ett ihållande andningsmönster där munnen är den dominerande vägen för luftflödet under lugn vakenhet eller sömn. Det kan uppstå när luftflödet genom näsan minskar på grund av:
- Luftvägsinfektioner
- Allergier eller långvarig rinit
- Förstorad adenoid (körtel bakom näsan) och/eller förstorade tonsiller
- Förträngning eller obstruktion i näsan
- Sömnrelaterade andningsstörningar
När näsans luftväg är begränsad utgör munnen en viktig alternativ andningsväg. En ihållande öppen mun kan tyda på svårigheter att andas genom näsan och är något som bör utredas.
Öppen mun i vila och munandning är nära förknippade med varandra, men de är inte alltid samma sak. Ett barn kan vila med läpparna isär och ändå andas genom näsan.
I en studie var barn som hade öppna läppar i vila ungefär fyra gånger mer benägna att diagnostiseras som munandare [5]. Munandning har på liknande sätt kopplats till otillräcklig läppslutning, det vill säga avsaknad av läppförslutning i vila [6]. Dessa studier visar ett samband, men inte ett orsakssamband.
En öppen mun eller otillräcklig läppslutning gör det möjligt för luft att passera genom munnen i vila. Det är därför rimligt att anta att en ihållande öppen munposition kan bidra till att upprätthålla ett redan etablerat munandningsmönster.
Är nappanvändning förenlig med fysiologisk näsandning?
När ett barn använder napp vilar läpparna vanligtvis runt sugdelen. Om luftvägen genom näsan är fri är det rimligt att anta att barnet sannolikt andas genom näsan.
Ett rimligt antagande skulle kunna vara att nappanvändning kan uppmuntra ett näsandningsmönster.
En napp garanterar dock inte alltid en lufttät förslutning. Luft kan fortfarande passera runt sugdelen, och barnet kan göra pauser i sugandet eller sära på läpparna.
En av de mycket få studier som direkt har undersökt nappanvändning och andning omfattade 20 friska nyfödda barn. Forskarna blockerade tillfälligt barnens näsor och jämförde luftflödet genom munnen med och utan napp. Oväntat hjälpte nappen barnen att upprätthålla ett mer effektivt luftflöde genom munnen under den tillfälliga blockeringen. Detta visade att ett barn fortfarande kan andas genom munnen runt en napp om näsandningen blir svår [7].
I dagsläget finns det ingen evidens för att lämplig nappanvändning orsakar habituell munandning.
I en studie av 198 barn i åldern tre till fem år som hade använt napp fann man inget samband med andningsmönster under sömn och ingen påverkan av den ålder då nappanvändningen började eller hur länge den pågick [8].
Den tillgängliga evidensen visar att en napp är förenlig med näsandning när näsan är fri. Nappens närvaro i sig är dock inget bevis på näsandning. En napp kan också möjliggöra munandning vid en tillfällig näsobstruktion. Nappanvändning tycks inte påverka andningsmönster nattetid hos tre- till femåringar som har använt napp.
Betydelsen av nappens utformning, användningsfrekvens och användningstid
Den orofaciala utvecklingen påverkas av flera faktorer, bland annat luftvägsfunktion, genetik, orala vanor och muskelfunktion. Frekvent och långvarig nappanvändning är en av flera faktorer som har associerats med vissa utvecklingsförändringar, däribland anteriort öppet bett, posteriort korsbett och förträngning av gommen [9].
Effekterna är inte desamma för alla nappar, och utformningen tycks påverka hur sugdelen samspelar med tänder, gom och tunga.
Ett uttalat anteriort öppet bett innebär att de övre och nedre framtänderna inte möts och kan göra det svårare för läpparna att slutas utan muskelansträngning. Detta kan bidra till en öppen munposition i vila.
En möjlig indirekt mekanism är att överdriven eller långvarig nappanvändning hos vissa barn är associerad med utvecklingen av ett öppet bett, vilket kan bidra till nedsatt läppslutningsförmåga och göra det lättare att behålla en öppen munposition. Detta skulle teoretiskt kunna öka sannolikheten för munandning.
Sambandet kan dock även gå i motsatt riktning: en näsobstruktion kan initiera munandning, vilket leder till en lägre tungposition och ett större beroende av nappen för tröst.
Alla nappar påverkar inte de växande orala strukturerna på samma sätt. Allt mer evidens tyder på att sugdelens form och flexibilitet påverkar hur krafter överförs till läppar, tunga och tänder. Inom tandvården är det allmänt accepterat att utformningar med en tunn, flexibel hals och sugdel är att föredra framför konventionella körsbärsformade nappar, eftersom de underlättar en mer naturlig oral position.
MAM Perfect, som är ett exempel på en fysiologiskt utformad napp, studerades i en randomiserad kontrollerad studie på barn med napprelaterat anteriort öppet bett eller ökat horisontellt överbett (overjet). Efter 12 månader hade de barn som bytte från konventionella nappar till MAM Perfect mindre mätvärden för öppet bett och overjet än de barn som fortsatte att använda konventionella eller andra fysiologiskt utformade nappar [12].
En översiktsartikel från 2024 kom också fram till att fysiologiskt utformade nappar var associerade med färre fall av anteriort öppet bett och mindre ökning av overjet än konventionella nappar. Författarna betonade samtidigt att fler studier av hög kvalitet behövs [13].
Att minska sannolikheten för eller graden av ett öppet bett kan minska en möjlig bidragande faktor till nedsatt läppslutningsförmåga och öppen munposition. Nappens utformning kan bidra till att minimera påverkan på de växande tänderna och läppslutningen.
Detta är fortfarande en rimlig hypotes, men någon respiratorisk fördel har ännu inte bevisats.
Praktiska råd
Rekommendationerna varierar globalt och det finns för närvarande ingen universellt accepterad optimal ålder för att sluta med napp. American Academy of Pediatric Dentistry rekommenderar att nappanvändningen avslutas senast vid 36 månaders ålder [15], medan European Academy of Paediatric Dentistry rekommenderar att nappanvändningen upphör före fyra års ålder [14]. Eftersom sannolikheten för bettförändringar ökar med både användningsfrekvens och användningstid bör föräldrar få stöd att vänja av barnet från napp så snart det är praktiskt möjligt.
Föräldrar bör få stöd att:
- Välja en åldersanpassad napp med god passform och en tunn, flexibel utformning.
- Använda den vid sömn och när barnet verkligen behöver tröst.
- Ge barnet regelbundna stunder utan napp för matning, joller och normal rörelse i munnen.
- Rengöra och sterilisera nappen enligt tillverkarens instruktioner.
- Regelbundet utföra ett dragtest för att kontrollera om det finns revor, sprickor eller andra skador.
- Byta ut slitna nappar regelbundet.
- Aldrig doppa nappen i honung, socker eller något annat sött.
En professionell bedömning bör övervägas om ett barn regelbundet andas genom munnen, har ihållande nästäppa, snarkar, kippar efter andan eller har andningsuppehåll under sömn, eller fortsätter att sova med öppen mun efter att en sjukdom har gått över.
Framtida forskning
Framtida forskning skulle kunna undersöka och tydliggöra eventuella samband mellan andningsmönster och nappanvändning.
Slutsats
Den samlade forskning som finns i dag fastställer inget samband mellan nappanvändning och näsandning eller habituell munandning.
Den stödjer däremot fördelarna med lämplig nappanvändning för att tillfredsställa den naturliga icke-nutritiva sugreflexen, ge tröst, hjälpa barn att komma till ro och minska risken för SIDS.
För föräldrar som väljer att använda napp kan en fysiologisk utformning med en tunn, flexibel hals på sugdelen, såsom MAM Perfect, bättre stödja passiv läppslutningsförmåga än tjockare konventionella utformningar och är associerad med en lägre risk för anteriort öppet bett.
Även om det för närvarande inte finns något känt samband mellan nappanvändning och andningsväg bör ihållande munandning fortfarande utredas för att identifiera eventuell bakomliggande begränsning av näsandningen.
Denna vetenskapliga artikel har skrivits av en expert som har fått ersättning från MAM.
Publicerad i september 2026.
