Efter att min första dotter hade fötts var vi ivriga att få ett andra barn, eftersom både min man och jag är nära i ålder med våra egna syskon. Med en historia av bröstcancer i min familj skrev min läkare ut en mammografi och uppmanade mig att göra de innan jag blev gravid igen. Jag lade genast remissen i en låda och glömde bort det hela.
Inte så mycket senare blev jag gravid och fick missfall. Jag var så upprörd som man kunde förvänta sig och stannade hemma från jobbet i flera dagar. På morgonen då jag återvände till kontoret kallade den delägaren till mitt företag in oss i konferensrummet för att meddela att den grundande delägarens dotter hade diagnostiserats med bröstcancer och skulle vara oåtkomlig under de kommande dagarna. När jag kom ihåg den bortglömda mammografiremissen i min låda bestämde jag mig för att göra mammografin innan jag försökte bli gravid igen.
Fyra veckor senare opererades jag för en bilateral mastektomi – en radiolog med skarpt öga hade upptäckt en liten klump i resultatet från min mammografi. Elva dagar efter undersökningen genomförde min man och jag ”fertilitetskonservering” – samtal med bröstcancerpatienter för ägguttagsfasen av IVF. Vi fick vänta i fem år till efter åtta omgångar med cellgiftsbehandling för att vara tillräckligt säkra på att den inte skulle återkomma för att kunna återuppta tanken på att få ett andra barn.
Då var vår äldre dotter åtta år; deras åldersskillnad verkade ganska långt ifrån vår ursprungliga plan. Ändå gick vi vidare genom till synes oändliga nålar och blodprover, men det kändes som om vi inte hade missat någonting när jag blev gravid efter att det första embryot sattes in.
Vår dotter Addy är nu 20 månader gammal. Vi väntade så länge på henne och nu vet jag hur mycket vi verkligen ville ha henne. Åldersskillnaden mellan flickorna är en underbar sak, det råder inget tvivel om att de är och alltid kommer att vara bästa vänner. Och vi är tacksamma även för den lilla som vi aldrig fick lära känna, hon som gav sitt liv för att rädda mitt.
