Bebisen är äntligen här, glädjen är enorm, men – den är otröstlig. Hela tiden. Inte så konstigt att man inte känner så mycket av den stora kärleken utan snarare förtvivlan. Varför skriker den? Vad gör jag för fel? Hur kan jag få slut på det eller göra det lättare för alla? Men innan vi kommer till tipsen ska vi gräva djupare i orsakerna.
En nyfödd bebis har en mycket begränsad repertoar för att uttrycka sig – att skrika är en av dem. Detta högljudda sätt att göra sig hörd på kan betyda flera saker:
• Fysiska orsaker
Emotionella orsaker
Ofta är det flera faktorer som samverkar som gör bebisen orolig. Kolikbarn är ofta känsliga, ibland också temperamentsfulla barn som kanske reagerar mer på magknip eller andra sinnesstimuli än ”lugna” barn.
Gemensamt för kolikbarn är ofta att de sover relativt lite och/eller ofta har svårt att lugna sig själva och somna om. Detta är emellertid framför allt under de första tre månaderna den bästa möjligheten för den lilla kroppen att fortsätta utvecklas och ett skydd mot överstimulans.
Om det är helt normalt att skrika, vad är då ett kolikbarn?
En definition lyder: en bebis som skriker
Varje minuts skrikande är en enorm påfrestning för alla inblandade – det kan man även mäta rent fysiskt på hjärtslag och hormoner i blodet, hos bebisens muskelanspänning och i värsta fall utmattning.
Det är viktigt att ta reda på vad som lugnar bebisen vid vilken tidpunkt. Enkelt exempel: om bebisen just har ätit är den förmodligen inte hungrig. Det kan hjälpa att i tanken gå igenom en checklista:
Photos: Shutterstock
