Expertens råd
Dad holding baby with pacifier in mouth

hygien för bebisar

Dags att ge napp till nyfödd? Detta bör du tänka på


med MAM-experten dr Rebecca Slayton


De flesta bebisar gillar nappen. Men för att förebygga eventuella fel i käkar och tänder ger MAM-experten Rebecca Slayton ett par tips på vad du ska tänka på när du ger napp. 

”Först och främst är det viktigt att föräldrar är medvetna om att det är flera saker som påverkar tandutvecklingen, inte bara nappen. I vissa fall är det genetiska faktorer som spelar en roll. Dessutom har alla barn en sugreflex som finns där även när de inte ska äta, till exempel genom att suga på fingrarna, tummen, snuttefilten eller en leksak.”

För oss på MAM är nappen ett viktigt ämne och därför har vi bett Rebecca Slayton att berätta mer om användningen av napp och hur den påverkar en sund oral utveckling.


“Avgörande är nappens kvalitet och form samt hur länge och regelbundet barnet får nappen.”

Dr. Rebecca Slayton 


Användningen av napp under en längre period kan enligt Rebecca Slayton dessutom leda till bett-fel som exempelvis öppet bett och/eller kors-bett i sidotandsområdet. Studier har visat att användningen av napp efter det andra eller tredje levnadsåret kan leda till bett-fel både hos de första tänderna (mjölktänder) och de permanenta tänderna.


Den eviga frågan

Frågan om från vilken ålder barnet inte längre ska få använda nappen är inte så enkel att besvara. Många föräldrar vet hur svårt det kan vara att vänja av ett barn som vant sig vid nappen. Men här gäller det från när avvänjningen egentligen är nödvändig eller åtminstone lämplig.

Enligt Rebecca Slayton är någon gång mellan två och tre år en bra tidpunkt. Detta beror inte minst på vilken typ av napp som används. Nappar som har en sugdel med smal hals innebär att risken för ett frontalt öppet bett är mindre. Som tumregel kan man tänka på att inte låta bebisen suga på nappen för länge. 

Napp kontra finger

Suger barnet på tummen eller fingrarna är sannolikheten för ett utpräglat överbett längre fram större. Både när det gäller att suga på tummen och att suga på en napp av lägre kvalitet med bred hals finns det risk för ett öppet bett i framtänderna3,4. I båda fallen blir förändringarna i bettet starkare när barnet suger på tummen eller nappen under längre perioder. Därför rekommenderar tandläkare att man vänjer av barnet från att suga (som inte syftar till näringsintag) mellan 2 och 3 års ålder.


Den stora frågan för föräldrarna är så klart hur man vet att man valt rätt napp. Vad ska jag tänka på och vad ska man undvika? 


Storleken är viktig

Det finns nappar i olika storlekar, beroende på barnets ålder och storlek. De är antingen gjorda i en enda form eller sammanfogade av flera delar. Oberoende av detta är det viktigt att du tänker på att nappen har en sköld mot ansikten som är tillräckligt stor för att förhindra att nappen sväljs eller fastnar i munnen. Dessutom får nappen inte hindra andningen genom näsan.


Utöver detta anger Rebecca Slayton ytterligare några bra kännetecken:


Allra helst ska nappen ha följande egenskaper:

1. en käkortopediskt formad sugdel

2. ventilationsöppningar så att det inte bildas fukt på huden

3. en sugdel av silikon eller latex

4. en sköld av silikon, latex eller BPA-fri plast


När det gäller den sista punkten finns det många olika former av sugdelar, från den klassiska formen till den ’funktionella’ eller ’käkortopediska’ formen. I vissa fall har den senare varianten utformats för att bidra till en sund utveckling av tänderna. När föräldrar köper napp ska de därför satsa på en smal hals för att minska risken för ett öppet bett mellan framtänderna.
Dr. Rebecca Slayton, portrait

MAM Expert

Dr. Rebecca Slayton

Dr Rebecca Slayton är professor emerita på avdelningen för barntandmedicin vid School of Dentistry vid University of Washington. Hon doktorerade inom tandkirurgi och fick sin legitimation på området barntandmedicin vid College of Dentistry vid University of Iowa samt tog en PhD i genetik vid College of Medicine vid University of Iowa. Hon är legitimerad barntandläkare och medlem i American Academy of Pediatric Dentistry. Från 2013 till 2016 tillhörde hon ADA Council for Scientific Affairs och numera arbetar hon som rådgivare till gruppen. Dessutom tillhör professor Slayton redaktionsteamet för magasinet Pediatric Dentistry Journal. Hon är medförfattare till boken Early Childhood Oral Health (Munhälsa i tidig barndom) och har skrivit en mängd faktagranskade artiklar. I sin forskning koncentrerar hon sig framför allt på metoder för att bedöma risken för karies, karieshantering samt på genetiska påverkansfaktorer som gynnar tandkaries. 

Referenser:

Lima AA, Alves CM, Ribeiro CC, Pereira AL, da Silva AA, Silva LF, Thomaz EB. Effects of Conventional and Orthodontic Pacifiers on the Dental Occlusion of Children Aged 24-36 Months Old. Int J Paediatr Dent. 2017; 27(2):108-119.

Wagner Y, Heinrich-Weltzien R. Effect of a thin-neck pacifier on primary dentition: a randomized controlled trial. Orthod Craniofac Res. 2016;19:127–36.

Dogramaci EJ, Rossi-Fedele G. Establishing the association between nonnutritive sucking behavior and malocclusions: A systematic review and meta-analysis. J Am Dent Assoc. 2016; 147(12):926-934.

Warren JJ, Bishara SE. Duration of nutritive and nonnutritive sucking behaviors and their effects of the dental arches in the primary dentition. Am J Orthod Dentofacial Orthop. 2002; 121(4)347-56.