När föräldrar välkomnar ett barn förändras deras värld på otaliga sätt – vissa uppenbara, andra mer subtila. Föräldraskap handlar inte bara om att fostra ett barn, utan också om att upptäcka en ny version av sig själv och navigera mellan dragkampen som uppstår i takt med att föräldrarollen utvecklas.

Särskilt under de första åren upplever många föräldrar en känslomässig ambivalens. De vill njuta av varje ögonblick, men samtidigt längtar de efter eget utrymme.

”Jag vill inte missa något, men jag behöver också en paus.”

”Jag älskar mitt barn innerligt, men jag är trött på att tillgodose alla behov.”

”Jag behöver mer tid för mig själv – gör det mig till en dålig förälder?”

Som perinatal psykoterapeut hör jag om denna inre konflikt varje dag. Den har ofta sin grund i utmaningar efter förlossningen och de känslomässiga kraven som vård och omsorg innebär. Ena minuten njuter en förälder av känslan av att ha sitt barn sovande på bröstet, nästa minut längtar de desperat efter ensamhet och frihet från föräldraansvaret. De vill känna sig nära sin partner men känner sig samtidigt helt utmattade.

Denna ambivalens betyder inte att något är fel. Det är faktiskt en sund återspegling av föräldraskapets komplexitet. Att vilja vara närvarande och samtidigt behöva utrymme är inte en motsättning – det är verkligheten.

Det kan vara svårt att hantera dessa motstridiga känslor. Här är några sätt att hantera ambivalensen med mindre skam och mer självförtroende.

1. Normalisera känslorna

Ambivalens gör dig inte otacksam – det gör dig mänsklig. Att känna motstridiga känslor är normalt och förväntat.

Prova denna enkla språklig förändring: Istället för att säga ”Jag vill inte missa något, men jag behöver också en paus”, säg ”Jag vill inte missa något, och jag behöver också en paus”.

Det enda ordet – ”och” – ger utrymme för båda verkligheterna att vara sanna. Du kan älska ditt barn djupt och samtidigt behöva vila. Du kan känna tacksamhet och överväldigande känslor.

Denna omformulering hjälper till att lindra skuldkänslor och uppmuntrar föräldrar att omfamna hela komplexiteten i sin upplevelse. Ett känslomässigt starkt föräldraskap innebär att acceptera att motstridiga känslor ofta går hand i hand – och det är inte bara okej, det är verkligt. 

2. Prioritera självomsorg i mikro-format 

Att behöva tid för dig själv gör dig inte till en dålig förälder. Det hjälper dig att visa mer tålamod, energi och kärlek. Även 10 minuters djupandning, en promenad eller en kopp kaffe i lugn och ro kan faktiskt hjälpa.

3. Kommunicera och be om stöd

Prata med din partner eller en nära vän. Säg vad du behöver. Att be om hjälp är inte en svaghet – det är en styrka.

4. Ta det lugnt

När du dras åt olika håll, öva på att ta en paus och prata högt med ditt barn. ”Ett ögonblick, älskling. Mamma är här och kommer med flaskan så fort jag har varit på toaletten.” Eller: ”Jag älskar dig, jag lägger dig på lekmatta en stund medan jag hämtar något att äta.” Genom att sakta ner och säga vad du gör just nu erkänner du både deras och dina egna behov.

Jag vill att föräldrar ska veta detta, särskilt om de känner skuld över att ta tid för sig själva: 

Att ta hand om sig själv är inte självisk, det är självupprätthållande. 

När du känner dig splittrad, kom ihåg att du inte är ensam och att du inte är en dålig förälder. Hitta tid och utrymme för att ladda batterierna och be om hjälp om du behöver det. Att balansera föräldraskap och mental hälsa är inte bara viktigt – det är livsviktigt.